Neeeej - inte en säljare till!

Jag har i ett tidigare inlägg berättat om en urjobbig telefonförsäljare. Nu har det hänt igen - den här gången ville de sälja toner till skrivaren. Tillvägagångssättet var nästan detsamma, men säljaren, som var en "hon" (igen!), började med att vilja ge bort en present. Hon pratade och pratade om ditten och datten, från snö och vinterdäck till mina arbetsuppgifter på företaget. Hon smörade på ordentligt också, ungefär som att det var min förtjänst att företaget över huvudtaget existerade. (Pust!) Inte fick man knappt en syl i vädret heller. Till slut hade samtalet kommit in på att vi skulle köpa två tonerkassetter för 3 699,-/st. Jag visste inte ens om de skulle passa, för jag var inte säker på vad skrivaren hade för modellbeteckning. Detta stoppade inte säljaren. Som tur var så fick jag efter en stund ett samtal till från detta företag. Det var en tjej som skulle bekräfta vår order och kolla så att leveransadressen stämde o s v. Då sade jag till henne att jag inte var säker på om det ens var rätt toner som vi skulle få och att säljaren bara hade "prackat på" oss detta. I alla fall så slutade det med att ordern blev makulerad. Så himla skööööönt! Men det tog ju en massa onödig tid, och jag som har fullt upp utan att behöva prata med en massa säljare.

Att lära sig den hårda vägen...

... det är något som jag är bra på! Jag brukar ofta lära mig den hårda vägen, d v s genom att göra fel!. Nu har jag förstås inte alltid varit sådan, när jag var yngre var jag livrädd för att göra fel. Nackdelen med det är att om man inte vågar göra så mycket så får man inte så mycket gjort (om man säger så). Med åren har jag blivit lite mer otålig och mindre rädd för att trycka på ENTER. Nu förstår ni att jag pratar om datorhantering, inte om andra saker i livet, där kan jag fortfarande vara rätt försiktig av mig, vilket säkert är bra med tanke på hur det ser ut i samhället idag, men just DATORER har jag inte mycket respekt för längre. Kommer ihåg i början av datorernas tid, när jag jobbade i kommunens växel. Alla växeltelefonister var ihopkopplade med kommunens hänvisningssystem, så att alla såg om någon i kommunen hade kopplat ur sin telefon och hur länge osv. Man hade också en informationssida i datorn som man kunde gå in på. Där stod alla adresser m.m. till kommundelskontoren. I min tjänst ingick det att uppdatera denna information. En gång när jag precis hade uppdaterat så ringde jag till växeltelefonisten i den berörda kommundelen och frågade om hon kunde bekräfta att uppgifterna som stod på skärmen var de riktiga. "Jaaaa, sade hon tveksamt... det är de nog, för det står ju så i datorn". Det tog en stund för mig att få henne att fatta att det ju var JAG som hade skrivit in informationen och att det inte alls var säkert att det var rätt information. Hon fick faktiskt försöka att tänka till lite själv, men det satt långt inne. Det tycker jag är typiskt för en person som styrs av datorn. En dator skall man inte styras av - den skall man styra själv och den skall vara till för att underlätta!

Världens äckligaste lunchlåda...

...fick jag med mig idag. Måste haft dålig inspiration igår, men det såg ganska gott ut när jag tillagade det. Idag var det ingen hit. Det var kycklingbitar (såg inte riktigt genomstekta ut) och djupfrysta grönsaker som inte blev riktigt lyckade efter uppvärmning i mikron. Nu väntar jag bara på att magen skall börja opponera sig. Usch och fy!

Viktiga rutiner

Det där med rutiner är svårt men ack så viktigt. Tänk vad bra rutiner kan underlätta och förbättra för alla i ett företag. Det är företagsledningens ansvar att skapa bra rutiner ihop med medarbetarna, men jag tror att det på alltför många arbetsplatser är brist på rutiner. Vad beror detta på? Är det dåliga företagsledningar? Kanske det... Det är ju väldigt jobbigt att genomföra nya rutiner så det är väl lättare att låta det gå så länge som det funkar någorlunda.

Lyssnade på ett webseminarium om Lean för ett tag sedan. Hade aldrig hört talas om detta tidigare, men som jag fattade det så betyder Lean "förändring" och "förbättring" och att man ger medarbetarna ansvar och låter var och en växa i sina arbetsuppgifter. Rätt uppfattat? Låter som om vi skulle behöva lite Lean här hos oss. Oftast är det en och samma person som får fixa och trixa, vilket innebär att många aldrig lär sig att göra något själva.

Det där är en liten balansgång, säg till exempel att alla säljare skulle börja skriva sina offerter själva. Det gör inte alla hos oss utan det är jag som skriver och skickar de flesta offerterna. (Ja, jag vet - många tycker att detta är VÄLDIGT OMODERNT!)

MEN - om nu alla skulle skriva egna offerter skulle det med all sannolikhet innebära att dessa offerter skulle se väldigt olika ut, beroende på vem som hade skrivit dem. Det skulle också dyka upp ett och annat stavfel, vilket jag tycker skulle vara fruktansvärt och verka ganska oproffsigt. Samtidigt skulle det frigöra tid för mig att pyssla med annat än offertskrivning, exempelvis skulle jag kunna fördjupa mig mer i marknadsföringen... Tiden räcker inte riktigt till för både offerter, order, fakturering, hemsida, in- och utleveranser, nyregistrering av kunder, telefonistavbyte, kökstjänst och marknadsföring (m.m., m.m.). Det är bara det att blotta tanken på att lära säljarna att skriva offerter känns som en berg att bestiga, lättare då att göra det själv. Jag orkar bara inte ta tag i detta. Man kanske kan hoppas på att dygnet plötsligt får fler timmar?

Bloggstatistik

Det är kul att kolla in lite statistik över sin blogg. Man kan bland annat se vilka länder som läsarna kommer ifrån. Jag har bara en fråga angående detta... för det verkar ju inte direkt logiskt att det skall vara så många från utlandet som läser ens blogg. Kan det vara så att de bara har råkat "bläddra förbi" bloggen och att de då har blivit registerade i statistiken?


Världen är min (?)

Såhär ser min statistik ut för antal läsare under hela min bloggperiod:
Sverige 604 st
USA 149 st

Norge 30 st
Kanada 20 st
Sydkorea 10 st
Storbritannien 7 st
Australien 2 st
Finland 2 st
Danmark 1 st
Spanien 1 st

Nog verkar min teori vara riktig? För det kan ju inte vara så att någon i Sydkorea har suttit och läst min blogg på svenska... eller? (fast det hade ju varit väldigt roligt om så hade varit fallet)

Administrationens belastning

Fick höra av en kollega (intet ont menande) att den producerande / säljande personalen på företaget även måste "dra in" till administrationskostnader eftersom administrationen inte genererar några inkomster. Det kändes lite tråkigt och nedslående att få höra detta, även om han inte menade något illa med den kommentaren. Är det så som ens kolleger uppfattar en? Som ett nödvändigt ont som bara kostar pengar och inte drar in några kulor själv? Verkar inte bättre faktiskt...

Vad vet jag? Jag är ju bara en
gammal dammråtta!

MEN - när jag var på anställningsintervju för några år sedan för att få tillbaka den här tjänsten som jag har nu, så pratade jag med den dåvarande VD:n och han sade att nuförtiden kan man inte ha någon som bara sitter och servar andra (med andra ord - den "gamla" sekreteraren) utan ALLA i företaget skall ha en säljande uppgift. Hur går då detta ihop med ovanstående kommentar? Även vår nuvarande VD har påpekat att alla i företaget är viktiga och det viktigaste dokumentet är fakturan. Det är den vi lever av. Ändå har folk kvar den inställningen att administrationen bara är något onödigt och kostsamt, särskilt "ekonomiavdelning" och "ekonom" används många gånger nästan som skällsord. Nu är jag tack och lov ingen EKONOM utan bara en dammig råtta, något som jag brukar påpeka när någon säger "ni på ekonomi..." Bara för att jag kan fakturera, innebär det inte att jag plötsligt är ekonom!

Det är ju svårt att mäta vad en kontorsråtta kan dra in i ROI (om man nu kan prata om ROI i det här sammanhanget), men det hade varit kul att se något mätbart resultat av ens arbete. Ofta gör man ju jobbet med att skriva och skicka ut offerter, men det är ju säljaren som får "inkomsten" om det blir en order och råttan har ju som sagt bara suttit och kostat pengar...

Dagens ekonomitips...

Läste en artikel i tidningen där en konsumentrådgivare kom med ett tips om hur man får koll på sin ekonomi. Detta tips hette Kuvert-metoden och gick ut på att när alla räkningarna var betalda, så skulle man ta ut ALLA pengar som var kvar på kontot och lägga dem i olika kuvert, typ "fika", "kläder" etc. Detta tips tycker jag verkar VÄLDIGT otympligt. Skulle absolut inte funka i mitt fall i alla fall. Säkert inte heller för alla dem som har autogiro etc som dras vid olika datum. Nej, jag har ett mycket bättre ekonomitips --->>>

Svaret är... Excel! Världens bästa sätt att få kontroll över sin ekonomi utan större ansträngningar, som att sätta upp sedlar på en tavla, typ "Lyxfällan" eller som i exemplet ovan med kuverten. OK, det underlättar ju om man kan Excel någorlunda i alla fall, men då är det helt oslagbart. Hemma är det jag som har ansvaret för räkningarna och jag har gjort ett exceldokument för varje år där varje flik är en månad. Så för man upp alla sina utgifter och inkomster och Excel räknar enkelt ut vad man får kvar varje månad. Det bästa med det här systemet är att man kan planera framåt i flera månader.

Har du Excel på datorn så testa detta - helt oslagbart!

En fördel (eller egentligen nackdel) är att jag direkt när jag har fått lönen, kan se att jag inte har någonting kvar...