Oseriösa säljare!

Nu har jag flera gånger fått erfara oseriösa säljare som ringer och stör mitt i arbetet. Det ingår i mina uppgifter att ha hand om marknadsföringen och då passar ju kollegerna på och hänvisar alla säljare till mig. Finns det något jobbigare än en telefonförsäljare (som dessutom säljer på provision)? En del frågar om de stör, och när man då säger att de gör det, så fortsätter de bara att babbla på. Otroligt!

Förra året anlitade vi Brinklandia för att de skulle ta hand om dessa samtal åt oss. Vi skulle bara hänvisa alla säljare till Brinklandia så skulle allt bli frid och fröjd. Trodde vi ja! Det går väl an om säljaren tackar så mycket och lägger på när han/hon blir hänvisad till Brinklandia. Det är de andra som vägrar att höra på det örat, som är jobbiga. Det kan till och med hända att de ljuger en rakt in i örat och säger att de minsann har pratat med Brinklandia och att det är OK för dem att vi köper ditten och datten. Det brukar mest gälla införande på olika söksidor. Två exempel är Riksdelen och Din Region. Inte särskilt seriösa företag enligt min mening.

En gång fick jag lägga på luren i örat på en säljare som vägrade att lyssna fastän jag gång på gång hänvisade till Brinklandia. Det gick inte att få henne att sluta. Hon fortsatte att mala på, ungefär som i trans, från där jag hade avbrutit henne. Jag kände att jag blev otrevligare och otrevligare och det är verkligen inte likt mig, men vad skall man göra? Till slut kändes det som om hela samtalet dessutom spelades in. Jag har varit med om detta en gång tidigare, och när man då bestrider fakturan som kommer, så skickar de bara en ljudinspelning på hela samtalet. Väldigt otrevligt! När jag frågade om samtalet spelades in och hon bara fortsatte att mala och varken sade "ja" eller "nej", så hade jag faktiskt inget annat val än att säga: "Nej, nu lägger jag på!" och trycka på "C-knappen" på telefonen. Jag har väl aldrig varit med om något liknande! Då hade jag slösat bort säkert 15 minuters arbetstid på henne.

Vad är det för slags desperata människor som arbetar som telefonförsäljare egentligen? Det brukar jag tänka på när jag ser en del annonser där de söker telefonförsäljare. Då skall man alltid vara "tävlingsinriktad" och "driven" och ha en bra förmåga att komma till "avslut" i telefon. Betyder detta att man skall ljuga och lura sig till order? Det kommer att slå tillbaka på dessa företag. Det är säkert därför som telefonförsäljare aldrig stannar särskilt länge på varje ställe.

Att vara beroende...

Tänk vad beroende man är av DATORN i sitt arbete som kontorsråtta! Det märker man när den av någon anledning inte fungerar. Man blir ju helt GALEN! Som tur är så händer det inte så ofta, men när det väl händer är det väldigt jobbigt. Man får ju inte gjort ett dugg. Det är i sådana situationer som man får börja städa upp bland alla papper och Post-it lappar på skrivbordet, så någon nytta för ju datastoppet med sig i så fall.

På den gamla goda tiden när jag var växelhäxa på heltid i en stor kommunal växel, var det ännu jobbigare när datorerna lade av, för då visste man ju inte ett dugg var alla personer som inte svarade höll hus. Hänvisningskopplingen gick ju via datorn. Dessutom visste man inte vilket nummer man skulle koppla till, utan fick börja slå i tjocka listor med telefonnummer. Det innebar ju i sin tur att telefonköerna växte och man började få syrliga kommentarer när man svarade. En väldigt vanlig kommentar (även när datorerna fungerade) var: "Vad göööör ni egentligen, sitter ni och fikar eller?" Då kunde man verkligen börja snacka om GALEN!

Pust - vilken vecka!

Den här veckan har verkligen varit händelserik. På jobbet har det varit fullt upp med order och offerter som jag ligger efter med på grund av att jag har koncentrerat mig på att lära mig vårt nya program för massutskick med e-post. Det heter Apsis Newsletter Pro och är verkligen kul att jobba med, när man väl fattar hur det funkar. Vi har så snälla kunder som uppdaterar sina uppgifter i detta nya system när man ber dem om det. Det måste väl ändå betyda att de vill ha utskick av oss? Kul!

En annan inte så rolig sak som har hänt är att min son har brutit armen, så jag har tillbringat en del timmar på lasarettet. Man blir ju så mosig i hjärnan så fort man sätter sin fot innanför sjukhusdörrarna. Undrar varför? Tänk att sonen i helgen tävlade i trial och nu några dagar senare går med gips... Det är tur att man inte vet vad ödet har i beredskap åt en... Som tur var, så kunde hans syster sova över på lasarettet med honom, för han skulle bli opererad. Då kunde jag ju vara på jobbet och få iväg alla dessa offerter och order. Det är verkligen högtryck såhär inför semestern. Ganska ovanligt, men väldigt roligt!

Idag skall vi ha sommarfest på jobbet. Det är en tradition varje år vid den här tiden. Det är ju lite typiskt att det lagom tills vi skall börja festen, skall börjar regna också... Det här inlägget är som synes inte något schemalagt inlägg, utan livs levande nutid. Just nu sitter jag på jobbet (ja, jag HAR stämplat ut!) och väntar på att gå ut till lastbryggan där vi skall få en välkomstdrink innan festen. Sedan blir det transport till något "hemligt" ställe med en aktivitet. Därefter är det grillning på schemat, men så som det ser ut just nu så blir det nog till att grilla inomhus!

Det kanske kommer en närmare rapport om några dagar!

Den psykedeliska mallen

Nej, jag håller med "sekreterare" att den psykedeliska mallen blev lite för svårläst, så jag har ändrat lite... Det kommer säkert att bli fler ändringar framöver, för man måste ju prova så många olika mallar som möjligt. Det är kul tycker jag - fast det får ju inte gå till överdrift, det finns t ex en mall med eldsflammor... häftigt, men kanske inte för en kontorsråtta!

"Fuska" med bloggen?

Har kommit på en bra grej när man skall publicera inlägg - ja, jag vet att det har tagit låååång tid att komma på det, men nu har jag gjort det i alla fall. Det är ju som så, att man kan schemalägga när inlägget skall publiceras. Det är ju superbra! Om man inte har tid att skriva varje dag, så kanske man får ett "ryck" på helgen eller någon kväll och skriver ihop ett "gäng" med inlägg. Sedan är det bara att datera dem, ett för varje dag i veckan, så lever ju bloggen fast man själv är halvdöd... Eller är det att "luras"? Vad tycker ni där ute?

Söndagsnöje

Idag har jag varit "kiosktant" hela dagen på sonens trialtävling. Vi hade i alla fall tur med vädret, med tanke på hur det var igår... Det började bra med sol och blå himmel, men senare mulnade det på och blev lika kallt och blåsigt som det har varit i flera dagar. Det var i alla fall uppehåll, som tur var. Försäljningen gick över förväntan. Det var en strykande åtgång på hamburgare och korv med bröd. Man blev riktigt slutkörd efter dessa timmar med att räkna växelpengar. Matte är inte direkt min starkaste sida, i alla fall inte utan excel... Vad beträffar sonens placering, så var den inte så bra, han blev 7:a av 8 startande i sin klass. Men han visade i alla fall rätt inställning, för efteråt sade han att han visserligen inte var nöjd, men det hade i alla fall varit roligt att köra, och det är det som är huvudsaken. Pris fick han också, för det fick alla de yngre som deltog.

Många priser blev det...

Ny psykedelisk mall

Var bara tvungen att byta mall på bloggen när jag såg den här psykedeliska bakgrunden. Det är kul att Blogger utvecklar sig hela tiden!

Känsliga samtal

När man rör sig i företaget som den råtta man är (eller i detta fallet kanske mer som en liten mus...) så märker man och hör saker och ting. En sådan sak som man märker är när en del folk står och pratar i korridorer och på kontor. Detta är nog en lite känslig fråga. Visst skall man ha rätt att prata med sina arbetskamrater och i de flesta fall är det väl också jobbet man pratar om, men gör man det ofta så börjar det sticka ut och folk börjar störa sig. Det är ju så att det inte märks vad man gör, utan vad man inte gör. Till exempel så märker ju alla om jag kommer en halvtimme senare varje dag, men ingen märker om jag jobbar över en timme varje dag. Lite orättvist faktiskt... och tänk på alla rökarna som får ta rökpaus stup i kvarten  (nåja, nu är det ju hårdare tag mot dem också, så de får bara röka i samband med rasterna).

I dessa studenttider...

Överallt skrålas och sjungs det... "För vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten, för vi har tagit studeeenteeeeen... fy faaaaan vad vi är braaaaa!" Jag har bara en stilla undran: VAD är det som är så himla BRA med att ta studenten nuförtiden? Annat var det väl förr, när det inte ens var alla som kunde ta studenten och själva utbildningarna var ganska mycket hårdare. Även om man gick utbildningen var det ju inte säkert att man klarade själva studenten (tänk vilken skam att inte få den vita mössan ihop med sina kamrater). Nuförtiden klarar sig väl nästan alla, om de inte skolkar sig igenom gymnasiet förstås. Nä, så himla bra tycker jag inte att man skall skryta med att man är... En annan sak är studentbalerna som enligt mitt tycke har blivit alldeles för storstilade. Det måste väl ändå ha gått överstyr när det läggs ner tusentals kronor på balklänningar, håruppsättningar m.m. Det är ju värre än ett bröllop. Mina egna barn har några år kvar till studenten. Jag fasar redan... Hoppas att hysterin har dragit över tills dess så att det inte bara blir värre och värre.

Resultat av lunchpromenaden!

Igår när jag var på "jobblunchpromenad" kom jag på att vi skulle göra ett utskick och "pusha" lite för ett antal begagnade jeansuppfållningsmaskiner som vi hade fått in. Sagt och gjort, efter promenaden skrev jag ihop ett utskick som vi mailade ut till butiker och skrädderier - och vips - så hade vi sålt en maskin! Säljaren blev ju förstås också glad, för han behövde inte göra ett dugg (mer än att prata med kunden som ringde och redan från början var intresserad av att köpa). Det är kul när man ser resultat av sitt arbete!

Informationens svåra konst

Att det skall vara så svårt att informera! Det finns ju till och med en högskoleutbildning för detta, så det måste verkligen vara svårt. Själv har jag också upptäckt detta när jag har gjort mitt yttersta för att få ut information till alla som kan tänkas vara berörda, men ändå får kommentaren "Varför fick inte jag veta något?" Eller när jag har tagit till ordentligt och skickat ut till absolut ALLA, för att slippa få någon kommentar och då istället får höra: "Varför fick jag den informationen, jag är ju inte berörd..."

Åååh, att man aldrig kan göra alla till lags. En gång klagade jag lite på ett möte på att vi fick för dålig information om vad som hände i företaget. Det kunde börja och sluta folk utan att man fick ett enda besked. Då sade den högste chefen: "Men måste du verkligen ha reda på det?" Då blir man lite paff. Det visar ju vilken inställning de har till information på det företaget. Tråkigt, tycker jag. Är man nyanställd måste det väl vara kul att bli presenterad för folk, men icke sa nicke, i alla fall inte i detta fallet. Personen i fråga bara kom plötsligt en dag, ingen presenterade honom, och när han slutar kommer nog ingen att kläcka ur sig det heller.

Ytterligare en utdöd kontorsapparat?

När jag häromdagen gick min vanliga lunchpromenad och pratade för mig själv, kom jag på att jag borde ha en diktafon så att jag bara kunde prata in alla tankarna och sedan bara skriva ner dem i bloggen. Det var därför jag började tänka lite närmare på just diktafonen. Den måste väl ändå tillhöra de utdöda kontorsapparaterna? Eller? Den verkar inte alls särskilt död, för jag fick upp många bilder på diktafoner när jag sökte på google. Vem använder diktafon nuförtiden? Journalister, författare och läkarsekreterare? Det finns säkert många som man inte ens tänker på som använder sig av diktafoner.

På mitt första jobb använde VD:n diktafon när jag skulle skriva brev m.m. åt honom. Han var väldigt pigg på att använda diktafon. Han var dessutom väldigt bra på att tala in exakt hur det skulle stå, så man behövde nästan aldrig gå tillbaka och ändra något. Jag hade en såpass modern bandspelare, så den hade en fotpedal som man stoppade bandet med och spolade tillbaka. Finns det sådana bandspelare nuförtiden tro? Det kanske är dessa som är utdöda och inte själva diktafonen?

Teknikens under

Tänk vad utvecklingen har gått framåt! Nyss hade man telex, stationära telefoner och skrev brev - nu har man e-mail, mobiltelefoner och trådlöst internet. Har precis lyssnat på ett Webinar med deltagare från USA och Europa. Det är ju helt enkelt underbart att man kan sitta i sin källare och höra en amerikan prata, precis just nu. Och dessutom se hans dataskärm och se hur han rör musen fram och tillbaka och klickar här och där. Jag kan nästan inte fatta att det är sant!

Bloggare är vi allihopa...

Hur gammal är en genomsnittlig bloggare egentligen? De flesta bloggar verkar skrivas av folk under 20 år. Jag kom häromdagen in på en blogg där bloggaren var runt 25 år och upplevde sig i äldsta laget. Vad skall jag då säga, jag som är nästan dubbelt så gammal... Men jag antar att alla bloggar kan hitta sin läsekrets och att åldern inte alltid har någon betydelse, särskilt inte om man är intresserad av samma saker. Det viktiga är bara att bloggen är relativt lättsam och lättläst och så får man absolut inte bli deppig av att läsa den. Det tycker i alla fall jag, den gamla bloggande kontorsråttan.