Kan man ha blivit kaffeberoende?

Varje morgon när jag kommer till jobbet har jag mina rutiner. Det har väl alla mer eller mindre. Först hälsar jag på receptionisten, sedan hänger jag av mig (förstås) och därefter stämplar jag in så fort som möjligt. Sedan in på kontoret, startar datorn, öppnar alla (miljoner) programmen och kollar alla mail samt åtgärdar en del, tar upp den medhavda lunchmaten ur väskan och går upp med den till lunchrummet där jag även tar med en dubbel kopp kaffe ner till kontoret. Därefter är man fit for fight!



Kaffemonster - vem? Jag?



En morgon kom jag senare till jobbet så jag missade förmiddagsfikat. Jag hade huvudvärk och hade haft det hela morgonen. Direkt när jag kom till jobbet tog jag min dubbla kopp med kaffe och efter en stund en dubbel igen, och vips – huvudvärken var mer eller mindre borta! Skönt! Kan det ha berott på kaffet eller att man bara slappnade av i nacken? Kanske både och…

 

Min man jobbar som servicetekniker på CAFEBAR och han säger att kaffemaskinen är den viktigaste på de flesta arbetsplatser. Funkar inte den så blir det helkaos! Som tur är så har vi två kaffemaskiner här, så funkar inte den ena så funkar förhoppningsvis den andra. Men jag vill nog inte uppfatta mig själv som ett ”kaffemonster” utan jag klarar mig även utan kaffe om det skulle knipa. Det är ju inte kul att vara beroende.

Svar: Det viktiga första intrycket

Inlägg: Det första viktiga intrycket



Det "gamla" huset...

 Jaha, nu har ni nog sugit tillräckligt länge på den frågan... Jo, vår nyanställde säljares första intryck av vårt företag hade varit att det var så väldigt skinande golv och att det verkade vara ordning och reda i företaget. Det trodde ni inte va?

Jag kommer faktiskt ihåg att det var mitt första intryck också, när jag började för nästan 10 år sedan. Då fanns vi på en annan adress och i ett ganska gammalt hus, men likväl var golven så skinande så att man kunde spegla sig i dem. Jag kommer ihåg att jag frågade personen som gick runt och visade mig företaget om de precis hade bonat golven. "Nej, golven ser alltid ut såhär!" blev svaret. Då blev man faktiskt lite paff.

OK, jag har faktiskt varit med om fina golv på en arbetsplats till, men då gällde det ett marmorgolv i ett stadshus...

Arkivering förr och nu

Hur mycket skall man arkivera, och framför allt - var? Nuförtiden skall man ju ha det papperslösa kontoret, men det är nog lite si och så med det ute i företagen. Här hos oss har vi ett arkiv där det trängs en massa gamla pärmar fulla med onödiga (?) papper. Jag menar, hur många gånger går man till arkivet och letar upp gamla ärenden? Inte särskilt många.

När jag började här för 10 år sedan skulle all korrespondens, offerter, order osv arkiveras. Först arkiverade man dem varje dag i en "krokodil" i bokstavsordning. När veckan var slut sorterade man in dem i olika hängmappar, även där i bokstavsordning. När sedan året var slut skulle dessa hängmappars innehåll sorteras in i pärmar från A till Ö. Detta var arkiveringen av det mest aktuella, det som man skulle ha lätt tillgängligt. Därför fanns "krokodilen", hängmapparna och pärmarna centralt vid kopieringmaskinen och faxen.

Det innehåll som hade varit i pärmarna från förra året skulle sorteras vidare in i arkivpärmar som skulle in i arkivet. Detta innebar att de äldsta arkivpärmarna (ca 10 år gamla) skulle tömmas på sitt innehåll och bereda plats för de "nya" arkivpärmarna. (Pust!) Det tog ju hur lång tid som helst att hålla på med.

Nu när personalen ofta är nedbantad till ett minimum, har man knappast tid med detta arkiverande. Själv har jag faktiskt tagit beslutet att inte arkivera "fysiskt" från och med 1 januari 2010. Det enda jag har arkiverat efter detta datum är avslutade hyresavtal och inköpsorder. Nu har jag börjat fundera på om man verkligen har nytta av att arkivera inköpsorder, så hädanefter kommer dessa att hamna i "runda arkivet" så fort allting är inlevererat och klart.

I moderna affärssystem finns ju CRM/Säljstöd och det är där som den moderna arkiveringen sker, i form av aktiviteter. Ett av våra koncernbolag, acg accent, kör bara med aktiviteter och har nog slutat med all pappershantering. Tänk vad smidigt! Personalen där är mest yngre tjejer och killar, så jag kan tänka mig att det är lite lättare för dem att komma in i detta än för personalen hos oss som är mer av "stofiler" när det gäller datorer och deras nytta (i ärlighetens namn måste jag nog också säga att de säkerligen har mer disciplin på acg accent än vi har). Förhoppningsvis kan även vår personal lära sig att registrera sina aktiviterer, men det är också en ledningssak att verkligen "pusha" för att detta skall användas tycker jag.

Säljare är vi allihopa

Häromdagen hade vi ett litet morgonmöte på jobbet. Vår chef, som är en vis gammal man på 81 år, sade att vi alla är säljare i företaget. Man kan ju faktiskt sälja på andra sätt än det traditionella. Man kan t ex få ut offerterna snabbt, vara anträffbar på telefon, vara tillmötesgående och serviceinriktad. Allt detta bidrar till mer sälj. Till och med jag, kontorsråttan, är en säljare.

Det var lite kul faktiskt, för förra veckan ringde det en kund och hamnade hos mig. Vi pratade lite om vår nya textilprinter, som jag faktiskt kunde berätta lite om, eftersom jag hade lagt upp artiklarna och då får man ju gå igenom artikelbeskrivningen ganska noga. Det var ett ganska trevligt samtal faktiskt. Efter ett tag frågade hon efter en säljare som hon hade haft kontakt med förut, men som hade slutat hos oss, vilket jag upplyste henne om. Då sade hon: Jaha, och nu har du tagit över efter honom? Det kändes ju smickrande, men njae, inte riktigt... jag är ju som sagt "bara" kontorsråtta. I alla fall så fick jag skicka två offerter och det kändes ju bra.

Lite kul...

Emellanåt brukar det cirkulera e-mail med mer eller mindre roliga historier på företaget. Här är ett exempel:

Varför lyssnar inte män...?

Fru Johanssons diskmaskin gick sönder och hon tog kontakt med en servicefirma, som lovade skicka en tekniker nästa förmiddag. Fru Johansson hade avtalat ett möte samma förmiddag och instruerade därför teknikern: "Nyckeln ligger under dörrmattan. Laga diskmaskinen och lägg fakturan på bordet. Ni behöver inte vara rädd för hunden, han kommer inte att röra er, men tala absolut inte med papegojan!"

När teknikern anlände dagen efter, fann han nyckeln under dörrmattan, öppnade dörren och stod öga mot öga med den största och mest skräckinjagande hund han någonsin hade sett (Lukas). Hunden var dock genomsnäll och tittade lugnt på, medan teknikern lagade diskmaskinen. Papegojan däremot kastade nötter på honom, skrek, skällde och överöste honom med obsceniteter. Till slut kunde teknikern inte bärga sig längre och röt åt papegojan: "Håll käften, din fula, jävla kråka!"

Då sa papegojan: "Lukas, hugg!"

Fram för öppna fönster

Jag är en sådan som har en massa program och fönster öppna i Windows när jag jobbar. De flesta som kommer in på kontoret och ser alla dessa flikar och fönster blir helt konfunderade och undrar hur jag kan ha så mycket öppet. Min gamla dator orkade inte med detta, så jag fick en ny. Själv blir jag helt stressad när jag ser folk som öppnar ett program, gör något och sedan stänger igen. Sedan öppnar de ett nytt program, gör något och stänger. Så öppnar de det första programmet igen... osv. Varför? Då är det ju mycket bättre att ha båda programmen öppna eftersom man ändå använder båda. Tänk vad tid det tar att öppna och stänga program hela dagarna. Använder man Alt + Tab för att hoppa mellan programmen går det hur smidigt som helst och tar knappt en sekund.

Det viktiga första intrycket

Det första intrycket är ju alltid viktigt, så även för ett företag. Vad är egentligen det första intrycket av ett företag som en ny kund får som kommer på besök? Den frågan kom upp på ett möte. Vi frågade vår nyanställde säljare vilket som hade varit hans första intryck av vårt företag. Vad tror ni att han svarade?