Sociala media

Idag har jag varit ganska produktiv med att lägga ut information från företaget på Facebook. Problemet är bara att Facebook är så himla segt emellanåt, så man blir ju aldrig klar med något. Det tar ju sån tid allting! Vore nu bara kul om man kunde se något resultat av sina ansträngningar. Jag har i alla fall lyckats lägga med en fans-ruta till företaget på den här bloggen! Inte illa. Läser du denna blogg och är intresserad av sömnad, brodyr etc - bli ett fan så får du information om nyheter och annat snabbast av alla.

Jobb nr 3 - Världens bästa jobb!

Efter en tid tillbaka på jobb nr 2, alltmedan jag skickade ut den ena jobbansökan efter den andra, så fick jag äntligen NAPP på ett nytt jobb. Det här jobbet hade allt som jag var utbildad till (dvs sekreterare) och det är detta jobbet som jag fortfarande har kvar efter 10 år (fast med en kortare avstickare till jobb nr 3,5) Mer om detta kommer...

De första tre månaderna hade jag ångest när jag gick till jobbet. Det kändes som om jag inte kunde något alls! Det är ju hemskt när man vill så mycket och har varit så självständig, men inte kan göra något eftersom man inte vet hur man skall göra det. Det var nya rutiner och ett nytt dataprogram att sätta sig in i. Dessutom var man ju också beroende av att någon hade tid att lära ut uppgifterna. Jag skulle så småningom ersätta en äldre sekreterare som skulle gå i pension. Hon hade ju fullt upp själv också och hade inte alltid tid med mig, om man säger så. En gång sade hon - Jag har inte något att ge dig nu, så du kanske kan gå ut i växeln och lära dig lite om den. Åååååh, vad jag kände mig övergiven då. Utslängd till växeln, tänkte jag och svalde en snyftning, men jag gick lydigt dit och satt bredvid tills någon hade tid att förbarma sig över mig. Det är inte lätt i början!

Mitt liv som konsultråtta

Under halvåret som konsult hann jag vara på en del olika arbetsplatser. Mest fick jag jobba som receptionist/telefonist. Undantaget var på Ica kundkort där jag var i två omgångar. Den första omgången var mitt allra första uppdrag och då fick jag vara på redovisningen (tror jag att det hette) och knacka in inbetalningar från kunder till sina Ica kundkort. Det gällde att inte skriva fel på siffrorna, så att beloppet drogs från någon annans konto... Lite nervöst var det allt, och även tidspress för innan kl 15.00 var det tvunget att vara klart om beloppet skulle gå in på kortet nästa dag.

Den andra omgången på Ica kundkort handlade om att registrera stamkunder. Vi var ganska många från samma arbetsgivare (Proffice) som jobbade med samma uppgifter, d v s att manuellt sortera alla ansökningar och lägga upp dem i olika högar för registrering. Jag trodde att de skämtade först när de förklarade vad jobbet gick ut på. ("Har man inte datorer till sådant...?") Det har man alltså inte, utan vi fick sitta och sortera i 8 timmar om dagen. Jättekul! Varje dag kom det ett antal blåa backar med ansökningar från posten. Jag snackar 10-15 backar, alla fulla med ansökningar. Allt skulle sorteras samma dag. Men en sak som var bra var att när man hade gjort sina 8 timmar så fick man gå hem. Då kunde man ju t ex börja kl 06.00 och gå hem kl 15.00. Vi hade också ganska kul på jobbet eftersom vi var ett gäng från Proffice.

Men som sagt, de flesta uppdragen gick ut på att sitta i växel och reception. Då gällde det att snabbt sätta sig in i alla namn och avdelningar så att man inte skulle koppla samtalen fel. Det var ju ganska påfrestande psykiskt. Det var bl a därför som jag inte ville vara kvar som konsult, för skulle jag bara sitta i växeln hos olika kunder så kunde jag lika väl sitta i växeln på mitt "gamla" jobb som jag var tjänstledig från. Det var ju därför som jag hade sökt mig bort - för att få chans till andra arbetsuppgifter.

Jobb nr 2,5

När jag hade varit på jobb nr 2 inom den offentliga sektorn i närmare 10 år så började jag bli lite rastlös och var inte riktigt lika nöjd längre med jobbet som jag hade varit tills dess. Förut hade jag ibland kommit på mig själv med att tänka: - Åh, vad jag är nöjd med allt, och vad bra det är på jobbet. Jag var verkligen NÖJD, men säg det som består. Plötsligt var jag inte så nöjd längre. Vad gör man? Jo, man får ju börja kolla lite... Uthyrningsverksamheten lockade en del, för jag tänkte att om man är uthyrd till olika företag så ser man ju hur det är på olika ställen. Dessutom kanske man hade chans att få in en fot någon annanstans om man nu inte ville fortsätta som konsult. Man kallades för "konsult" när man var uthyrd personal. Det lät ju väldigt snofsigt. Som tur var så fick jag ett halvårs tjänstledigt från offentligheten för att prova på konsultyrket. Det var ju bra, för efter ett halvår kändes inte det som något jag ville satsa på. Då var det ju väldigt bra att kunna gå tillbaka till det gamla invanda jobbet igen, i alla fall ett tag, medan jag sökte vidare. Skam den som ger sig!

Från ordbehandling till Officepaket, del 2

I mitten av 1990-talet hade jag varit mammaledig och kom tillbaka till jobbet i några månader innan nästa mammaledighetsperiod. Lite pinsamt, men jag hann väl typ jobba i 3 månader emellan ledigheterna. Detta utspelade sig på jobb nr 2. PLÖTSLIGT hade det gamla hederliga DOS försvunnit och framför mig såg jag en mystisk skärm som man skulle använda en mus för att klicka sig fram i. Sekreterare som jag var och van vid att skriva maskin, så använde jag ju datorn som den skrivmaskin (ordbehandlare) som den var (eller åtminstone så som jag trodde att den var). Efter en stund hakade alltihopa upp sig så jag var tvungen att ringa till IT-avdelningen och beklaga mig. Till slut kom de fram till att jag hade öppnat så många fönster i Windows (tror att det kanske var i Word) så det hade tagit "slut" på fönstren och därför hade det hakat upp sig. Jag fick helt enkelt börja stänga ner alla fönster. Det var det dummaste program jag hade varit med om, tyckte jag. Tacka vet jag DOS!

Från ordbehandling till Officepaket, del 1

Datorn har ju verkligen gjort sitt intåg i kontorsvärlden under de år som jag har varit med i "svängen". I skolan hade vi ju fått lära oss ordbehandling, som det hette på den tiden. Det var ju just vad det var - man behandlade ord med hjälp av en dator. Detta var så nytt att det inte var många som visste vad det var. På mitt första "riktiga" jobb var de ganska moderna (det var ju där jag hade min egna telex) och då fick jag en dator som komplement till den obligatoriska skrivmaskinen. I datorn fanns det ett ordbehandlingsprogram som hette "Display Write 4". Det var verkligen modernt. Skärmens bakgrund var svart och texten var gul. Det var bara att skriva på. Behöver jag säga att det inte fanns någon mus? Allting sköttes med tangentkombinationer. Det är nog därför som jag fortfarande drar mig för att använda musen alltför mycket. Mycket bättre med kortkommandon.

Jobb nr 2

Mitt andra jobb var inom den offentliga sektorn. Det började som ett vikariat på ett år. Jaja, tänkte jag, det kan ju vara bra att bara ha ett vikariat om man inte riktigt vet vad man vill göra. Man kanske vill plugga vidare till något... I alla fall, när året närmade sig sitt slut så sökte jag in till Högskolan för jag tänkte börja plugga tyska. MEN - precis när jag hade ställt in mig på att sluta, så fick jag fortsatt vikariat, fast på en annan avdelning.

Vikariaten avlöste varandra och till slut blev det en tillsvidareanställning. Jag blev kvar i 10 år... Där ser man.

Finns det något värre än DATORKRÅNGEL?!?

Idag är jag inte glad. Datorn är så himla seeeeeg! Det går ju inte att göra något innan man får sitta och vänta i vad som känns en hel evighet, medan datorn håller på och jobbar och jobbar…

Nä, det känns som om min dator behöver bytas ut, den bör väl snart vara bland de äldsta i företaget. Får försöka lägga ut några krokar…

Facebook?

Håller på med att lägga upp en företags-Facebook, så just nu önskar man att man inte skulle ha något annat att göra än att gräva i detta, men ”tyvärr” (om man nu får uttrycka sig så) så måste ju även offerter m.m. skrivas. Det gäller att lägga på ett extra kol med andra ord!