Uniform på jobbet?

Skall man ha arbetskläder när man är kontorsråtta? Ja, jag tycker i och för sig att det är väldigt snyggt med uniform så att alla som jobbar på en arbetsplats ser enhetliga ut. Jag har aldrig jobbat någonstans där man har haft arbetsuniform, men det skulle ju klart underlätta hemma när man står där på kvällen och undrar vad f-n man skall ta på sig nästa dag.

(Nä, inte riktigt såhär...)

Inget självklart yrkesval

Kontorsråtta var inte alls något som jag hade tänkt bli när jag växte upp. Då var det konstnär, sjuksköterska eller "jobba med hästar" som var det tilltänkta yrket. Kontorslivet existerade inte ens i min hjärna. Det var ingen i släkten som arbetade på kontor, alla var fabriksarbetare, utom min gudmor som var sjuksköterska. Undrar om det var därifrån jag fick den idén? Som tur var fick man PRYA (som det hette på den tiden). Den enda nyttan som PRYON gjorde för min del, var att jag fick upp ögonen för vad jag INTE ville jobba med. Tur det! Tänk om jag hade pluggat i tre år på högskolan och blivit sjuksköterska och upptäckt att det inte alls var något för mig? Inte kul...

Kontorsyrket var något som jag mer eller mindre halkade in i på det berömda bananskalet. Det var nämligen dags att välja vad man skulle fortsätta att studera efter gymnasiet. För mig existerade inte att jag skulle börja jobba, för jag hade ju dessutom inte valt att gå någon gymnasielinje där man "blev" något, utan var tvungen att studera vidare. Där satt man och kollade på olika broschyrer på utbildningar och yrken som kunde vara roliga. Laboratorieassistent kanske? Det lät väl lite kul... kanske... eller...? Men samtidigt hade man ju inte lust att gå hur länge som helst i skolan.

Då fick jag syn på den där postgymnasiala sekreterarkursen. Den var bara ettårig, så då blev det inte så mycket i studielån heller. Sagt och gjort - ansökan fick gick till nämnda Ernst A Hedéns Gymnasium i Göteborg. Jag kom in där och efter ett tag kom jag även in på laboratorieassistentutbildningen. Den var i Jönköping. Vilken tur att jag redan hade tackat ja till sekreterarkursen, annars hade jag kanske suttit i något laboratorium nu och inte alls haft världens bästa jobb!

En annan sak med att jobba på kontor jämfört med att vara sjuksköterska eller laboratorieassistent är ju att man har många fler arbetsgivare att välja mellan. Hur många sjukhus finns det att jobba på? Och hur många företag med kontor finns det? Klart bättre att välja ett yrke som inte är bundet till någon särskild bransch. Det var lite så jag tänkte när jag valde sekreterarutbildningen och det har visat sig genom åren att det var en bra tanke. Jag har varit kontorsråtta i många olika branscher och det är ju detta som gör att kontorsråttan ofta får ett mycket omväxlande arbetsliv!

En del folk...

...på kontoret gör det väldigt lätt för sig ibland (eller rättare sagt, ganska ofta) när de lämpar över det största ansvaret på "mamma" kontorsråtta som sitter där och förväntas fixa och trixa till allting så att det både skall se snyggt ut, skickas ut snabbt och dessutom till rätt pris. Nu snackar jag till exempel om offerter. Ibland undrar man hur en säljare egentligen klarar sig...
Många av dagens säljare (särskilt de med MYCKET munväder) har ju ofta varit den stökiga och lite jobbiga i klassen som satt längst bak i klassrummet och pratade och kastade papperstussar, medan den blivande kontorsråttan var den duktiga och ordentliga som satt längst fram i klassrummet, gjorde alla läxor och hade bra på alla prov. Hon gillade inte den jobbiga killen särskilt mycket, men kan man tänka sig, att efter ett antal år så skulle de ses igen, nu i kontorsmiljö där hon fick ägna sig åt att skriva ut hans brev och serva honom på alla sätt. Dessutom hade han bra mycket högre lön... Hur kändes det tror du?

Exempel på felaktiga annonser

Nu blev jag ju så inspirerad, att jag kollade i dagens tidning om jag kunde hitta några annonser som i mitt tycke var felaktiga. Det gjorde jag, närmare bestämt fyra stycken! Nåja, det kanske kan tyckas att jag är väl petig emellanåt, men skall det va så skall det va tycker ja (det rimmade!) Här följer annonserna:

Nr. 1

Jag vet inte riktigt om Valborgsafton är den 30 april. Den 1 maj däremot, står det Valborg i almanackan, så det skulle kunna vara Valborgsafton. Den 30 april brukar väl kallas Valborgsmässoafton? Dessutom borde det vara ett blanksteg mellan 1 och maj.

Nr. 2
Detta tycker jag är ett typiskt exempel på vad jag menar. Är det en dyslektiker som har gjort den här annonsen? Ser du felet?














Nr. 3
Här är det någon som vill ha besök av kassaskåp... Ganska kul!










Nr. 4
Det här är väl också ganska klassiskt, att man "förengelskar" svenskan och skriver ordet i två ord istället för ett. Det heter väl inte Borås kontor på svenska, utan Boråskontor. Däremot skulle det varit korrekt på engelska där man brukar dela på orden mycket mer.

Det är sådana här små annonser som jag menar att jag skulle kunna fixa åt företag. Vem gör dessa annonser egentligen?

www.startaeget.se

Jag har blivit medlem i www.startaeget.se. Fråga mig inte hur jag lyckades med att hitta just denna sida, men surfar man runt på nätet lyckas man emellanåt med sådana saker. Det är gratis att bli medlem och det verkar ju finnas mycket som är bra att veta om man funderar på att starta eget. Bland annat kan man ladda ner en enkel fakturamall. Det är sådana här saker som håller drömmen levande...

Äntligen funkar bloggandet igen!

Det har varit lite problem med att redigera blogginlägg den senaste veckan, därför har jag inte kunnat skriva något... men nu är jag på "G" igen! (Fast sanningen att säga så har det varit så himla mycket på jobbet så man har varit helt uttömd i hjärnan när man har kommit hem. Då är det inte så lätt att komma på något bra att blogga om)

Eget företag - dröm eller vision?

En framtidsdröm som jag har är att starta ett eget litet företag i reklambranchen.
"MORE Text & Reklam AB" - sug på den du!
Emellanåt blir jag väldigt inspirerad, men så när jag börjar undersöka saker och ting närmare, så brukar jag tappa sugen. Allting är ju så krångligt! Till att börja med är min egen okunskap ett stort problem. För att kunna göra annonser måste man ju kunna något slags dataprogram. Det finns veckoslutskurser i detta, det har jag sett på nätet, men i nuläget är jag inte beredd att satsa fullt ut. Det kostar ju trots allt en del.

Innan man startar ett företag måste man ha en affärsidé har jag hört. Min affärsidé är att göra annonser som är rättstavade direkt och att man inte skall behöva skicka korrektur fram och tillbaka i det oändliga, utan det skall gå snabbt och bli rätt. Denna affärsidé har jag kommit på efter kontakter med olika reklambyråer genom åren då jag har märkt att det är snudd på omöjligt att få till ett riktigt korrektur på mindre än tre gånger. Det som man vill ha tillrättat blir ju inte det fastän man påpekar detta gång på gång. Nä, jag är inte impad av de s.k. "proffsen".

Därför skulle "min" reklambyrå aldrig skriva några stavfel och svenskan skulle vara grammatiskt riktig (det är också en sådan där grej med att vara utbildad sekreterare av den "gamla" skolan, man tål inga stavfel eller grammatiska fel). OK, ingen är ju helt felfri (även om jag gärna vill tro det) men man skulle i alla fall komma bra mycket närmare ett felfritt resultat än vad som är fallet idag.

Man kunde ju sitta hemma i källaren och ha detta bredvid det ordinarie jobbet till att börja med, för det är säkert svårt att livnära sig på det direkt. Framtiden får väl utvisa om detta kommer att förbli bara en dröm eller om det blir något av det till slut. Istället för framtidsdröm kanske jag skall kalla det för framtidsvision!

Fruntimmerstjafs

När man jobbar på en arbetsplats med mest kvinnor, så brukar det ju uppstå en hel del "skitsnack" och tjafsande (så typiskt fruntimmer). När jag kom tillbaka från min mammaledighet och skulle jobba några månader innan min nästa mammaledighet, så fick jag känna på detta. Arbetsplatsen var en större växel med ett antal växeltelefonister som kopplade samtal hela dagarna. Eftersom jag inte bara ville sitta i växeln, hade jag fått lite andra arbetsuppgifter vid sidan om svarandet. Till exempel kunde det röra sig om att flytta telefonnummer mellan olika kontor om någon skulle byta rum, utbilda personalen i hur telefonerna fungerade och hur man skulle göra när man hänvisningskopplade dem, uppdatera den interna telefonkatalogen etc. Det fanns ett litet kontor som man kunde utnyttja när man skulle jobba med dessa arbetsuppgifter, så att man slapp att "ockupera" ett växelbord i onödan. I detta lilla kontor satt jag och ett annat fruntimmer som var "halvchef" (i alla fall kallar jag henne för det). Det hade även kommit en vikarie för mig som också skulle sitta där (OBS! - vid MITT skrivbord) när jag var mammaledig. Nu eftersom jag ju var DÄR och skrivbordet var tomt när jag satte mig vid det (vaddå, det var ju ändå MITT skrivbord och hon var ju ändå vikarie för MIG...) så satt jag lugnt kvar och jobbade när vikarien kom in. Halvchefen satt också där, vid SITT skrivbord.

Efter en stund så börjar vikarien att komma med syrliga kommentarer som antyder att jag har tagit hennes plats och att hon ju i så fall kan gå hem, för hon har ju ingenstans att sitta (sagt med stegrande stämma).

Vad f-n tänkte jag (som annars brukar vara ganska så sävlig) och undrade vad det var frågan om egentligen. Det blev lite skrik och hårda ord kan man väl sammanfatta det med och det slutade med att jag gick ut ur rummet och smällde igen dörren, så att det måste ha hörts till alla som växeltelefonisterna pratade med i telefon. Så kan det gå med ett rum fullt att kärringar! Och det är INTE sagt med värme!

Kärt barn har många namn

Tänk vad man måste vara omtyckt på jobbet av sina kolleger (i alla fall de manliga). För hur skall man annars tolka det att man har fått heta en hel del olika namn genom åren, några av de vanligaste är "käring" och "hackspett"... En tröst är ju att hackspetten faktiskt är ganska så fin! Eller hur? Och "käring" är ju faktiskt det käraste man har. Eller hur?
Nej, skämt åsido - i morse fick jag faktiskt en kram när jag kom till jobbet (av honom som brukar använda sig av "hackspett"), så de där tillmälena är ju sagda med glimten i ögat och värme i rösten. Men det är bara att ge igen med samma mynt. Det är därför som det är ganska mycket skratt och bra stämning på vårt företag. Vi är nog ganska lyckligt lottade, vi som jobbar här!

Din mamma jobbar inte här!

Denna skylt har väl de flesta träffat på, främst i lunchrummet på olika arbetsplatser. Vi hade också en sådan skylt i lunchrummet ett tag. Nu har vi ju blivit välsignade med en ganska nitisk chef/ägare som inte accepterar oordning eller kaffefläckar på golvet. Därför har vi det väldigt fint på vårt företag med blänkande golv som ser nybonade ut för jämnan. Det är nog dock så, att mamma i alla fall jobbar på de flesta företagen, om inte i lunchrummet, så i alla fall på kontoret. Det är ju kontorsråttan som folk litar på skall komma ihåg att göra olika saker som de har kastat ur sig i förbifarten, till exempel att fakturera någon eller skriva offert på något. Mamma kan även vara växelhäxan som på lunchrasten får reda på att den och den inte är på kontoret efter lunch och skall komma tillbaka då och då. Snacka om SUPERHJÄRNA! Det är bara det att folk för det mesta gör det väldigt lätt för sig eftersom de vet att MAMMA tar hand om allt.

Onsdagar = växelhäxa

Ofta när man är kontorsråtta så ingår det också att byta av i växeln vid den ordinarie växelhäxans fikapaus. Onsdagar är min dag att vara avbytande växelhäxa. Vi har två avbytare per dag, så man behöver bara byta av en gång under denna sin avbytardag. Växelhäxan har nämligen som förmån att ha två fikapauser under dagen, resten av oss kontorsråttor har bara en - på förmiddagen. På eftermiddagen får man i så fall fika vid skrivbordet under arbetets gång.
På många företag idag ingår det ju att förutom att ansvara för växeln, även ha hand om ekonomin till exempel. Det måste vara jobbigt om det ringer mycket, för då blir man ju avbruten hela tiden. Det går väl an om man bara har växeln som arbetsuppgift. Det har jag erfarenhet av, då jag var en av växelhäxorna i kommunens växel under många år. Det får bli en annan historia!

Inspiration på beställning?

När man bloggar borde man gå omkring med en bärbar dator och vara inloggad hela tiden, så att man bara kan slänga ur sig något när det dyker upp i huvudet. Egentligen borde man ha ett chip i hjärnan kopplad till en dator så att tankarna automatiskt blev nedskrivna. Tänk vad långa blogginlägg man skulle ha då. Fast kanske ingen skulle orka att läsa allt jidder. Klar nackdel.

När jag funderade över att starta en blogg, så kollade jag på en del bloggar och vad folk skrev om i allmänhet. Ofta när jag börjar kolla andras bloggar så blir jag bara så himla trött på något sätt. Det brukar ju oftast inte stå så mycket kul eller intressant i dessa bloggar, att bara läsa om mode är ju inte så kul i längden. Men det beror väl förstås på vad man har för intressen!

Ledsamma nyheter

Idag fick vi reda på en riktigt tråkig nyhet, en kollega som har varit sjukskriven en tid har gått bort. Det känns verkligen overkligt men det är samtidigt en påminnelse om hur viktigt det är att leva i nuet och inte oroa sig i onödan för framtiden eller älta det som har varit. Detta var också något som vi tog upp på ACT at Work-kursen. Vi måste alla verkligen ta oss tid att stanna upp och lukta på blommorna, känna solens strålar värma och vara glada för det vi har - JUST NU!

Rörigt skrivbord - rörig hjärna?

Häromdagen kom en kollega in till mig och sade "Guuuud, vad mycket papper du har!" Och det stämmer. Jag har väldigt mycket papper på skrivbordet. Hur är det nu, rörigt skrivbord - rörig hjärna? ... eller rörigt skrivbord - klar hjärna? Jag hoppas på det senare alternativet med tanke på hur det som sagt ser ut på mitt skrivbord.

Huvudsaken är väl i alla fall att man har lite koll på högarna. Det är ganska kul när kollegerna blir imponerade av att jag efter flera månader kan ta fram exakt rätt papper ur en av dessa högar. De behöver ju inte veta att jag precis råkade bläddra igenom högarna och då såg att papperet var där. Och de behöver inte heller veta att jag precis hade funderat på att kanske slänga detta papper eftersom det inte hade behövts på flera månader. Ibland har man tur... (eller är det skicklighet?)

Våren har dött!

Min stackars vårväxt orkar inte med väntan på våren utan ser ut om den skall dra sin sista suck när som helst. Inte direkt någon inspirerande syn på skrivbordet...

Diskvecka

På vårt företag har vi diskveckor. Den här veckan är det min tur, ihop med en kollega. Egentligen skall vi vara två till, men dessa är upptagna med mässor och utbildningar. Kul för dem! Det bästa är ju när man kommer till lunchrummet precis i lagom tid till lunchen och skall plocka ur maskinen (för att man inte har kommit ihåg det förrän då) och det är fullt av folk som står i kö till mikron och skall få tag i tallrikar och glas ur skåpen. Då skulle man verkligen ha nytta av "stresskursen". Nej, det bästa är att lägga in en påminnelse i Outlook, så att man får en "pling" i lagom tid innan fika- och lunchstressen sätter igång!
(OBS - det är INTE jag på bilden)

ACT at Work - stresshantering på jobbet

På vårt företag har vi fått förmånen att gå en "stresskurs" för att lära oss att hantera stress och bli friskare och gladare. Kursen är på 4 gånger under ca 2 månaders tid. Vi hade första genomgången förra veckan. Tills nästa gång vi ses fick vi några hemuppgifter. Dessa består bl a i att lyssna på en CD-skiva minst 4 gånger i veckan och vara ute och gå så mycket som möjligt. Motion motverkar ju som bekant stress och deppighet. Hon som håller i kursen heter Rebecca Jansdotter Hultqvist och är en karismatisk och inspirerande person. Jag tror nog att alla på företaget tyckte att det var intressant att lyssna på henne.

Möte med arbetsförmedlingen

Ett mindre roligt möte var med Arbetsförmedlingen. De kör ju med sina standardbrev etc och då ingår det "hot" med vad som kommer att hända om man inte kommer på sina avtalade tider. Inte så kul. Lite som en andra klassens medborgare kände man sig ju när man gick dit. Inte fick man något jobb heller, för det ordnade sig ju ändå, så då slapp ju AF att bry sig. Tur för dem och bra för deras statistik!

Trygghetsrådet

När jag hade blivit uppsagd så fick jag börja gå hos Trygghetsrådet för företaget hade avtal med dem. Det fick man göra på arbetstid och det var ju bra. Där fick man lära sig / öva sig i att skriva CV, göra personlighetstester och gå på "fejkade" anställningsintervjuer som spelades in på band. Det var väldigt utvecklande. Man hade sin egen "jobbcoach" också, som det väl skulle ha kallats idag, som man fick prata med då och då. Det hände även att någon fick ett "tips" om ett jobb som han/hon kunde söka, för arbetsgivare kunde även lämna in önskemål till Trygghetsrådet som då fungerade som en slags arbetsförmedling. Det visade sig en gång att jag och en annan tjej hade sökt samma jobb och vi båda två hade blivit kallade till intervju på det företaget, men sedan hade hon fått reda på en del saker som gjorde att vare sig hon eller jag hade lust att få något jobb där. Det var ju väldigt bra att man fick reda på det!

Jobb nr 3,5

Som sagt, jag hade ju en sådan tur att jag fick erbjudande om ett vikariat redan innan min uppsägningstid var slut, så ett tag fick jag till och med jobba 50%-50% på båda företagen. Det var lite slitsamt, men tur ändå var att de låg i samma stadsdel. Jag hade inte tillgång till bil heller, så det blev till att gå. Nyttigt! Det företaget som jag kom till var f.d. Corporate Express och jag skulle vara vikarie för en tjej på inköp som skulle vara barnledig. I det jobbet ingick att bevaka "sina" lagersaldon så att order inte började resta. Dessutom skulle jag ha hand om almanackor och även om almanackskatalogen. Även om det var bra att ha ett jobb, så längtade jag ändå tillbaka till "världens bästa jobb" (fastän jag hade blivit avskedad). De började snart att ringa och ville ha mig tillbaka och det kändes ju bra, men jag var ju tvungen att fullfölja mitt vikariat. Jag ville ju inte sätta Corporate Express i sticket heller, men jag fick sluta lite tidigare än planerat hos dem och gå tillbaka till det gamla, för de tyckte att om jag hade ställt upp för dem så skulle även de ställa upp för mig. Slutet gott, allting gott!