Fruntimmerstjafs

När man jobbar på en arbetsplats med mest kvinnor, så brukar det ju uppstå en hel del "skitsnack" och tjafsande (så typiskt fruntimmer). När jag kom tillbaka från min mammaledighet och skulle jobba några månader innan min nästa mammaledighet, så fick jag känna på detta. Arbetsplatsen var en större växel med ett antal växeltelefonister som kopplade samtal hela dagarna. Eftersom jag inte bara ville sitta i växeln, hade jag fått lite andra arbetsuppgifter vid sidan om svarandet. Till exempel kunde det röra sig om att flytta telefonnummer mellan olika kontor om någon skulle byta rum, utbilda personalen i hur telefonerna fungerade och hur man skulle göra när man hänvisningskopplade dem, uppdatera den interna telefonkatalogen etc. Det fanns ett litet kontor som man kunde utnyttja när man skulle jobba med dessa arbetsuppgifter, så att man slapp att "ockupera" ett växelbord i onödan. I detta lilla kontor satt jag och ett annat fruntimmer som var "halvchef" (i alla fall kallar jag henne för det). Det hade även kommit en vikarie för mig som också skulle sitta där (OBS! - vid MITT skrivbord) när jag var mammaledig. Nu eftersom jag ju var DÄR och skrivbordet var tomt när jag satte mig vid det (vaddå, det var ju ändå MITT skrivbord och hon var ju ändå vikarie för MIG...) så satt jag lugnt kvar och jobbade när vikarien kom in. Halvchefen satt också där, vid SITT skrivbord.

Efter en stund så börjar vikarien att komma med syrliga kommentarer som antyder att jag har tagit hennes plats och att hon ju i så fall kan gå hem, för hon har ju ingenstans att sitta (sagt med stegrande stämma).

Vad f-n tänkte jag (som annars brukar vara ganska så sävlig) och undrade vad det var frågan om egentligen. Det blev lite skrik och hårda ord kan man väl sammanfatta det med och det slutade med att jag gick ut ur rummet och smällde igen dörren, så att det måste ha hörts till alla som växeltelefonisterna pratade med i telefon. Så kan det gå med ett rum fullt att kärringar! Och det är INTE sagt med värme!