Full rulle på jobbet

Just nu är det verkligen full rulle på jobbet. Fattar inte hur mycket offerter det finns att skriva... men det är förstås bra att det rullar på. Det är ju så klart efter mässan förra veckan som alla offerterna har hopat sig, men som sagt, det är mycket nu... Mitt i allting skall vi ju flytta, så det är ganska rörigt på jobbet just nu kan man säga. Det sågas och borras här och där, kartonger och maskiner står huller om buller, vissa personer har redan börjat flytta. Den ena måste flytta ut innan den andra kan flytta in osv. Men det är kul ändå - fast rörigt...

Snart dags för flytten...

Det tar inte lång tid för snickarna på jobbet att riva några kontorsväggar och bygga upp några nya. Fick reda på att "mitt" kontor skall vara inflyttningsklart på tisdag redan. Jag som trodde att det skulle bli i slutet av september. Bra att det blir snart, kan inte vänta tills jag får flytta in!

Jippiii - dags för kompetensutveckling!

Jag och en kollega skall gå en kurs i InDesign i september. Det skall bli jättekul! Jag kanske blir sugen att ta tag i framtidsdrömmen igen, vem vet? En av stoppklossarna har ju alltid varit att jag inte behärskar något program som behövs, och nu får jag lära mig det. Det är det som är så himla bra med kompetensutveckling på jobbet - man får betalt för att lära sig saker. Det ser ju inte helt fel ut på CV:t heller... om man nu skulle behöva det en vacker dag.

Funderar på att behålla handböckerna

Det känns som om de är ganska bra att ha i alla fall... en för marknadsföring och en för varumärken. Det kostar ju en slant om året att prenumerera på dem, men å andra sidan har man ju tillgång till webbseminarierna. Skulle man gå på kurser istället skulle det ju snabbt bli mycket dyrare. Jag har dessutom inte hunnit gå igenom böckerna riktigt ännu, men det känns som om det är bättre att läsa dem undan för undan när man behöver ha information.

Företagen och de sociala medierna

Nuförtiden är det ju så mycket med sociala medier. Det har fullkomligt exploderat med Facebook, Twitter, YouTube etc, vet knappt vad allting heter. Vårt företag har faktiskt Facebook, det var något som vi ville testa efter att ha varit på en mycket inspirerande internetmässa i vårvintras. Det var också första gången som jag själv stiftade bekantskap med Facebook, innan dess visste jag ingenting om de s.k. sociala medierna.

Vi har haft Facebook ett tag nu och med varje e-mailutskick till våra kunder promotar vi detta och ger dem möjlighet att så lätt som möjligt "gilla" oss. Nu har vi kommit upp i 43 personer som "gillar" oss. Det är alltid lika roligt när man ser att det har tillkommit någon (som inte är "intern").

En lite känslig fråga när det gäller företag och sociala medier verkar vara hur mycket man egentligen skall lägga ut om företaget. Det har jag märkt en del på senare tid. Vissa personer hos oss tycker inte att man skall berätta för mycket om vad som händer innanför väggarna, t ex att man får in order, men är det inte det som är vitsen med sociala media? Det man verkar vara rädd för är att våra konkurrenter skall få reda på för mycket om oss. Det kanske är jag som är naiv, men jag tycker att man gott kan skriva så mycket som möjligt om vad som händer och vad som är på gång i företaget. Man kanske inte direkt skall ange vilka kunderna är som har lagt order, men jag tycker gott att man skall skriva om man får in order. Det måste ju vara provocerande för konkurrenterna om de nu råkar få se det, och det är ju aldrig fel att provocera dem lite...

Det finns till och med kurser i Facebook och sociala medier, jag har precis fått en inbjudan från Confex om en sådan kurs i Göteborg den 3 november. Där kommer de bland annat att ta upp just frågan om vilken policy företaget bör ha för sociala medier. Är faktiskt lite sugen på att gå, men det är ju inte gratis... men som sagt - sugen är jag!

Halvspydiga e-mail...

är inte så kul att få, men desto roligare att svara på! Jag har märkt att nuförtiden = ju äldre man blir :) desto roligare är det att ibland vara spydig när man svarar på mail. Just mail är väldigt bra tycker jag, för då har man tid att formulera sig, mer än när man talar i telefon. Det är heller inte bra att vara spydig i telefon, däremot går det mycket bättre per mail. Särskilt spydig blir man när man bli oskyldigt ankagad när det blir problem. Just nu har vi (jag) ett sådant problem med en införtullning som inte har blivit gjord i tid och vår leverantör menar att det är vårt fel. Vi som inte ens har varit inblandade, utan har fått leveransen hit och betalat fakturan till leverantören. Vi brukar aldrig behöva göra några införtullningar, för det fixar alltid det bolaget som fraktar maskinen. Det är aldrig några problem, utom när sändningen kommer från just den här specifika leverantören. Då brukar det ofta blir något problem. Då är det skönt att skriva några spydiga svar tillbaka och skicka kopior till väldigt många...

På den gamla goda tiden när det inte fanns några mail och jag jobbade som växelhäxa, hände det ju emellanåt att det ringde personer som var spydiga och syrliga i tonen. En gång råkade jag sucka i luren, för personen var så himla otrevlig. Sicket liv det blev! Det slutade med att jag slängde luren i örat på personen i fråga och sedan drämde jag näven i bordet så att mina kollegor studsade. Om man har en dålig dag behöver man ju inte göra så att andra också får en dålig dag.

Tilläggas bör att jag aldrig börjar med att vara varken sur, spydig eller otrevlig utan det beror helt och hållet på hur motparten beter sig! De skall inte tro att de kan behandla mig hur som helst!

Apropå folk...

Här är det RESPEKT som gäller!

Ibland börjar man fundera över varför folk är som de är... till exempel så funderar jag ibland över varför folk inte flyttar på sig. Jag tycker att det visar brist på respekt för andra att bara stå kvar när någon vill komma fram och man vet att man står i vägen. På min dagliga lunchpromenad måste jag gå ut i gatan ibland, bara för att vissa jag möter går så brett, särskilt när det är fler än en person. En rolig grej hände för väldigt många år sedan, när en kompis pappa också blev trött på att han alltid fick flytta sig vid möte, så han gick helt enkelt rakt fram och flyttade sig inte. Det gjorde inte den andra personen heller, som i detta fallet var en "ungdom", vilket resulterade i en krock. Responsen från "ungomen" blev då: -Se dig för, gubbjävel! Jag tror att denna inställning hos framför allt unga hänger med fortfarande och nog har blivit värre med åren. Se till exempel på alla med barnvagn som tror att de äger världen. Jag blir så himla IRRITERAD över dessa som trycker sig fram överallt och tror sig ha förtur tack vare barnvagnen. När jag själv gick med barnvagn tänkte jag speciellt på detta och trängde mig aldrig fram någonstans, för att jag visste hur irriterande det är. Nej, jag säger bara - brist på respekt!

En annan grej som man retar ihjäl sig på är när folk inte hälsar på arbetsplatsen. Jag har märkt att det alltid finns någon eller några på varje arbetsplats som inte hälsar. Det värsta är när man själv hälsar och man inte får något svar tillbaka, ibland tittar de bara på en men säger inget. Vad är det för fel på folk egentligen? Finns det ingen allmän hyfs längre?

Nej, nu är det färdiggnällt för idag!