Möte med arbetsförmedlingen

Ett mindre roligt möte var med Arbetsförmedlingen. De kör ju med sina standardbrev etc och då ingår det "hot" med vad som kommer att hända om man inte kommer på sina avtalade tider. Inte så kul. Lite som en andra klassens medborgare kände man sig ju när man gick dit. Inte fick man något jobb heller, för det ordnade sig ju ändå, så då slapp ju AF att bry sig. Tur för dem och bra för deras statistik!

Trygghetsrådet

När jag hade blivit uppsagd så fick jag börja gå hos Trygghetsrådet för företaget hade avtal med dem. Det fick man göra på arbetstid och det var ju bra. Där fick man lära sig / öva sig i att skriva CV, göra personlighetstester och gå på "fejkade" anställningsintervjuer som spelades in på band. Det var väldigt utvecklande. Man hade sin egen "jobbcoach" också, som det väl skulle ha kallats idag, som man fick prata med då och då. Det hände även att någon fick ett "tips" om ett jobb som han/hon kunde söka, för arbetsgivare kunde även lämna in önskemål till Trygghetsrådet som då fungerade som en slags arbetsförmedling. Det visade sig en gång att jag och en annan tjej hade sökt samma jobb och vi båda två hade blivit kallade till intervju på det företaget, men sedan hade hon fått reda på en del saker som gjorde att vare sig hon eller jag hade lust att få något jobb där. Det var ju väldigt bra att man fick reda på det!

Jobb nr 3,5

Som sagt, jag hade ju en sådan tur att jag fick erbjudande om ett vikariat redan innan min uppsägningstid var slut, så ett tag fick jag till och med jobba 50%-50% på båda företagen. Det var lite slitsamt, men tur ändå var att de låg i samma stadsdel. Jag hade inte tillgång till bil heller, så det blev till att gå. Nyttigt! Det företaget som jag kom till var f.d. Corporate Express och jag skulle vara vikarie för en tjej på inköp som skulle vara barnledig. I det jobbet ingick att bevaka "sina" lagersaldon så att order inte började resta. Dessutom skulle jag ha hand om almanackor och även om almanackskatalogen. Även om det var bra att ha ett jobb, så längtade jag ändå tillbaka till "världens bästa jobb" (fastän jag hade blivit avskedad). De började snart att ringa och ville ha mig tillbaka och det kändes ju bra, men jag var ju tvungen att fullfölja mitt vikariat. Jag ville ju inte sätta Corporate Express i sticket heller, men jag fick sluta lite tidigare än planerat hos dem och gå tillbaka till det gamla, för de tyckte att om jag hade ställt upp för dem så skulle även de ställa upp för mig. Slutet gott, allting gott!

Uppsagd från världens bästa jobb!

En dag i januari 2006 blev jag uppsagd (ve och fasa!) från "världens bästa jobb". Jag minns känslan när jag satt inne hos chefen och han sade att de tyvärr fick lov att säga upp mig. Arbetsbrist kallade de det för, men det var ju förstås inte så, utan mer att jag inte hade varit anställd lika länge som andra personer i företaget och då fick jag kicken före dem. Kommer man till ett företag där merparten av folket har varit anställda i mer än 10 år, så ligger man ju i lä hur man än gör. Det var en konstig känsla man fick, chock kan man väl kalla det för.

En tanke var att jag nu var fri att göra något annat än att vara kontorsråtta - vad som helst - lokförare - egen företagare... endast fantasin skulle sätta gränser. (och ekonomin förstås) När jag väl kom till sans så var det ju ändå ekonomin som styrde, så det bästa var ju att få tag i ett nytt jobb, och det PRONTO! Återigen in i kontorsråttefacket då...

Nu bar det sig så väl, så att jag inom två månader hade ett nytt jobb (visserligen ett vikariat, men ändå) Det fick jag genom kontakter på det jobbet som jag hade blivit uppsagd ifrån och det var ju väldigt tacksamt. Ett tag jobbade jag halvtid på båda jobben, för jag skulle lära upp mina efterföljare på det gamla stället och samtidigt lära mig det nya innan personen som jag skulle vikariera för skulle gå på föräldraledighet. JOBBIGT!

Vad är det med "egentligen" egentligen?

Alltså, som sekreterare är man ju allergisk mot felstavningar. Det är särskilt ett ord som folk varken verkar kunna uttala eller skriva nuförtiden, nämligen ordet "egentligen". Idag läste jag en blogg där det stod "igenkligen" och det är ju precis så som folk uttalar detta ord. OTROLIGT! Får man inte lära sig något i skolan nuförtiden? Smaka på detta ... E G E N T L I G E N ... hur svårt kan det vara?

Råttans baksida

Det finns ju en baksida med kontorsråttelivet och det är ju att man kan dra på sig diverse musrelaterade åkommor, som musarm, gamnacke eller ont i axlar. Ve och fasa, men jag börjar faktiskt få ont i min högra axel. Undrar vad det kommer ifrån. Jag har ju ändå en centrerad mus, ergonomisk arbetsplats m.m. Hjälper inte alltid verkar det som. Jag tror att jag sitter och drar upp axlarna omedvetet. Inte bra alls. Vad gör man åt detta? Ingen aning...

Hypnos kanske (dra INTE upp axlarna... dra INTE upp axlarna... dra INTE upp axlarna... ) zzzzznnnnarrrrk!

Nej, men nu kom jag på att ordet INTE inte kan uppfattas av hjärnan, så då skulle ju resultatet av hypnosen bli dra ** upp axlarna, dra ** upp axlarna ... dra ** upp axlarna. Inte så bra. Det fick väl bli SLAPPNA AV i axlarna... SLAPPNA AV i axlarna... SLAPPNA AV i axlarna... zzzzznnnnarrrrk!

Våren har vissnat...

Hur lång tid skall det ta innan våren kommer? Min vårinspiration som jag införskaffade till kontoret har till och med vissnat i sin väntan. Den ser inte alls särskilt vårlik ut just nu, snarare höstlik. Hoppas att den klarar sig länge nog tills den kan stoppas ner i rabatten.