Jag tillhör dem som vill ha mycket att göra på jobbet. Helst skall det vara något som ligger och väntar hela tiden. En del människor vill ju få undan allt och blir ganska stressade av att aldrig bli "klara". Sådan är inte jag, snarare blir jag stressad om det blir "tomt" på jobb. I och för sig är ju det bra att det blir lite mer "tomt" emellanåt, för då måste man börja gräva i sådant som har legat och väntat och som man inte hunnit ta tag i.
När jag jobbade som telefonist en gång i tiden hade vi staplar på växelbordet, där man såg hur många som stod i kö. En del hade väldigt ont av att de aldrig hann svara tillräckligt fort så att staplarna försvann. Det kan man inte ha om man jobbar i en växel. Man måste ju tänka att man svarar så snabbt man kan och inte ta åt sig som att det är ens eget fel att det blir kö.
På jobbet har det varit rätt så mycket att göra i några veckor, så jag har inte ens hunnit blogga särskilt mycket. Har man suttit och skrivit på datorn hela dagen, så orkar man bara inte sätta på den när man kommer hem också. Sedan är det också så att inspirationen försvinner i takt med att hjärnan blir uttröttad. Nu verkar det plötsligt som om det har blivit lite mindre att göra, så nu kanske det blir ett och annat blogginlägg igen.
Trevligt att få läsa lite här igen. Det där med mycket och litet att göra är svårt eftersom man inte riktigt kan styra det själv. Jag arbetar oftast bäst när det är mycket att göra och har en förmåga att dra ut på arbetsuppgifterna när det är litet att göra.:)
SvaraRadera