I skolan nuförtiden verkar det inte vara så noga med stavningen. Jag har själv två barn i skolåldern och på ett utvecklingssamtal en gång, frågade jag just om de lägger någon tyngdpunkt på stavningen. Detta var i mellanstadiet och då menade de att det inte var så viktigt i den åldern, utan att det skulle bli mer fokus i högstadiet. Det viktigaste var att eleverna kunde göra sig förstådda när de skrev. Vet inte direkt om jag tycker att det är någon fokus på stavningen i högstadiet heller...
Själv kommer jag ihåg den gröna bokstavslådan man hade i lågstadiet när man skulle börja lära sig att skriva. Bokstaven "O" var den första man fick lära sig. Ganska ologiskt, men kanske pedagogiskt? För varje bokstav fanns även några rader text i boken. Denna text handlade naturligtvis om den aktuella bokstaven. För "O" handlade det om "Ormen Olo". På min tid (70-talet) var det i alla fall ganska mycket fokus på stavningen, man hade rättstavningsprov m.m. Var inte det bra?
Grejen är ju, att om alla skriver som de talar, måste det ju bli väldigt jobbigt att läsa. Alla talar ju på sitt sätt. Det måste ju innebära att man, när man läser, måste uttala orden högt i huvudet för att förstå. Nej, fram för enhetlighet. Ett ord skall stavas på ett sätt, inte på flera olika beroende på hur man uttalar. Fram för mer ordning och reda i skolan, bort med flummet, fram med rättstavning redan i lågstadiet. Har man inte lagt grunden tidigt är det svårt att få till det senare. Det är i alla fall vad jag tror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar