Här följer två exempel:
- Jag mailar en fråga till en person men får inget svar. Jag mailar igen och igen och igen - utan svar. Till slut när jag träffar på personen i fråga i korridoren, frågar jag personligen och får då ovanstående svar. ("Jag arbetar inte med detta längre, så jag bryr mig faktiskt inte!") Hur svårt hade det varit att skriva ner detta och svara på mailfrågan som jag ställde för flera månader sedan? Nej då, det är bara att strunta i allt, för man har ingen ansvarskänsla.
- En person har blivit uppsagd och struntar då i att visa sin efterträdare sina arbetsuppgifter. ("Jag bryr mig inte, för jag är faktiskt uppsagd!")
Jag blev ju själv uppsagd en gång i tiden, men då försökte jag ändå visa och lära upp dem som skulle ta över mina uppgifter. (Sedan var det ju bara bra att de inte klarade av detta utan jag fick komma tillbaka...) Man får ju i alla fall försöka visa sin goda vilja, fastän man kanske helst inte skulle vilja bry sig. Det är det som är skillnaden mellan människor med och människor utan ANSVARSKÄNSLA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar